Den mexikanska revolutionen anses av många vara den viktigaste händelsen i Mexiko under 1900-talet. Den främsta bakomliggande orsaken till revolutionen var förhållandena i landet under general Porfirio Díaz styre, som ledde landet som diktator. Under hans regim gjordes flera ekonomiska förändringar, som gjorde att Mexiko hade en stark statsekonomi och stabil politik under knappt 35 år. De ekonomiska förändringarna var till fördel för utländska investerare och kapitalister, men gick ut över majoriteten av landets fattiga befolkning. Detta ledde till att missnöjet ökade stadigt under det så kallade Porfiriatet, och detta missnöje skulle kulminera i en folkrevolution 1910.
År 1908 meddelade Díaz i en intervju att han skulle avgå som president och inte ställa upp i det kommande presidentvalet. Detta orsakade skälvningar i den tidigare stabila politiken, och Francisco I. Madero, en motståndare till regimen, fick stöd av många samhällsgrupper som presidentkandidat. Han åkte runt på flera turnéer i Mexiko för att samla ihop stöd till bildandet av ett nytt parti. Han arresterades dock under en av sina turnéer för att ha väckt ”uppror”, och i valet 1910 deklarerades Díaz återigen som segrare. Madero lyckades fly till USA, och därifrån författade han manifestet ”Plan de San Luis”, där han uppmanade det mexikanska folket till väpnad konflikt som skulle inledas den 20 november 1910, och lovade stöd till indianer och bönder som förlorat sin mark till de rika hacendadoägarna.
Det mexikanska folket svarade på uppmaningen, och den 20 november skedde 13 väpnade uppror i olika delar av landet. De mest kända är de som inleddes av Francisco ”Pancho” Villa i Chihuahua, i norra delen av landet, och av Emiliano Zapata i Morelos, i södra delen av landet. Det som följde var en rad blodiga strider mellan revolutionens olika ledare och deras följare, och regimens militära styrkor, som skulle pågå fram till maj 1911. Då intog revolutionärerna staden Chihuahua och Porfirio Díaz avgick och fick gå i exil i Frankrike. Samma år hölls ett nytt val då Madero valdes till president. Oroligheterna i landet skulle dock pågå i flera år framöver, då missnöje med Maderos regering resulterade i en statskupp. Madero mördades i samband med kuppen och en antirevolutionär vid namn Victoriano Huerta tog makten. Ytterligare strider skulle krävas innan Huerta kunde avsättas, men även efter hans avgång skulle konflikten fortsätta, eftersom motsättningarna mellan hans följeslagare och hans motståndare hade växt sig allt starkare.
Det finns inte en allmän konsensus över när den mexikanska revolutionen tog slut, men många menar att det var först 1917, då den mexikanska konstitutionen författades. Vid det laget beräknas mellan 250 000 och en miljon människor ha dött i striderna och konflikterna under revolutionen.